Goddag, Nybroiter!
Dimman har legat tät runt bron över Bolanders bäck ett tag nu. Dessutom har de satt avspärrningar runt mig. Officiellt för att man hållit på med ombyggnader, men det känns ändå rätt motigt i brovaktar-branschen precis nu.
Så jag inledde veckans onsdagsmöte med att beskriva min nöd:
-Jag har tråkigt. Jag ser ingen, ingen ser mig.
-Jamen hallå, sa Kattis från Kråksmåla, min prao-elev. Nu är ju bästa tiden. Från black friday fram till jul.
Vi tittade förvånade på henne.
-Är det jullovet du ser fram emot, eller hoppas du bli Nybros lucia? Det var Lars i Idehult som frågade.
-Nej, det är nu som julklapparna börjar dyka upp i vårt hem i Kråksmåla. Och vi är en familj med skakare och klämmare!
-Vadå, sa KungshallsKajsa. Sök en urolog, det där låter inte friskt.
-Lugn, så här är det. Tänk efter, julafton går så snabbt. Lite Kalle Anka, en massa mat, en tomte, en hög med paket, man öppnar och sen är det över. Var det verkligen inte mer?
-Så tror jag alla känner, sa ParadisPelle. Det är nästan lite snopet, mycket jobb för så lite.
Kattis viftade på armarna.
-Nej nej, ni missförstår mig. Vår familj älskar julen. Vi bakar, sätter tomtar i varje hörn, bjuder hem grannar och vänner, tänder ljus och sjunger tipp-tapp, tipp-tapp. Men vi är också fulländade skakare och klämmare. Och på så sätt blir julen en lång härlig högtid med spännande upplevelser en hel månad före jul.
-Hur går det till, undrade jag.
-Ni vet, alla klämde och skakade vi väl paketen när vi var barn. Låg de under granen med namnet på så kändes det nästan tvunget. Till slut blev man expert på att skilja en bok från en chokladkartong, eller Lego från en tröja.
-Grejen med vår familj är att vi aldrig slutat. Barndom forever. Alla klämmer och skakar hela december. Det är jätteroligt. Och nu har vi uppdaterat oss. Vi är Kläm och Skak 2.0.
-Oj, sa ParadisPelle. Hur gör man då?
-Om man vet att alla skakar och klämmer, och att det är ok, så gäller det ju att göra det så svårt för varandra som möjligt. Inget är roligare än att luras så mycket som möjligt.
-Ge oss dina bästa tips, hur gör man?
-Först och främst måste man få bort en av de värsta sakerna som butikerna håller på med. De som sätter små etiketter på julklappen, där man kan se var julklappen är köpt. Eller har julpapper med butikens namn. Någon knäpp marknadsförare tror att det är bra. Tvärt om! Sluta med det! En äkta kläm-skakare vill inte veta, man vill lista ut själv! Det får aldrig vara lättgissat!
-Nästa tips: ändra formen. Köp ett par långa blompinnar och slå in tillsammans med boken eller strumporna, så det ser ut som en liten hockeyklubba. Eller slå in Trisslotten i bubbelplast.
En annan bra grej är att göra smarta kombinationer som ställer till det inne i hjärnan även på en riktigt erfaren kläm-skakare. Exempelvis kan man slå in en cd-skiva, som ju är lätt att klämma sig fram till, tillsammans med ett par påsar skumtomtar. Perfekt förklädnad. Eller Lego, som är riktigt lätt att känna igen. Tryck ner ett par strumpor bland legobitarna, så skakljudet försvinner. Man kan också köra med falska julklappsetiketter och byta till rätt på julaftons mormor. Det är hur roligt som helst att se lillebror klämma och skaka sig fördärvad hela advent på mormors strumpbyxor!
-En riktig kläm-skakfamilj klär sin julgran jättetidigt, så att klapparna kan ligga framme under den länge. Ett år hade vi två julgranar, den första barrade redan den 22e. Fast innan granen är inne letar vi upp paketen i garderober och lådor, allt för att skickligt och med känsliga händer och öron klämma och skaka. Finns bara en regel: inte pilla upp snören eller tejp. Aldrig öppna, bara skaka och klämma.
-Så vi har jätteroligt långt innan jul. Julen börjar nu i november, och vi köper våra klappar tidigare och tidigare. Fast allra bäst är ändå julafton, när man verkligen ser om man lyckats lura någon.
Vi tittade alla imponerat på Kattis från Kråksmåla. Vilken fantastiskt tjej och familj. Man tar det mest förbjudna innan jul, och gör det till en kul spännande lek. Och plötsligt förlängs julglädjen ända in i november.
En riktigt kläm-käck och skak-säker Nybrotjej, tänkte jag. Och kände stolthet över min Prao-elev. Rediga Brovaktar-maner i den däkan! Plötsligt var det november-trista som försvunnet i dimman…
Så ä dä, ska ja sä´da!
Brovakten
