HemBrovaktens krönikaEn kvinna i nöd blev Nybros berömda spöke

En kvinna i nöd blev Nybros berömda spöke

Goddag Nybroiter!

-Nu har hon visat sig igen! Samma varje år i novembermörkret. Då dyker hon upp.

Vi tittade alla på Lars i Idehult. Han såg rädd ut, ja riktigt uppskrämd.

-Vem, undrade KungshallsKajsa. Är det nån gammal fästmö du tänkt bjuda på bio? Då ska du ställa upp. Jag står på hennes sida, vi kvinnor håller ihop.

-Nej nej, mycket värre än så. Svarta damen. Nybros mest berömda spöke. I går kväll såg man henne i Badhusparken. Trodde hon skulle ge upp, men mörkret lockar alltid fram henne ur skuggorna. Vad ska vi göra? Folk kommer att bli livrädda och gå långa vägar runt parken. Polisen borde patrullera varje kväll. Eller ska vi ringa till Det okända?

-Lugn, sa jag. Polisen är inte så bra på spöken. Det här kräver en insats av oss. Pelle, du som har koll på allt. Vad vet vi om Svarta damen?

ParadisPelle tittade upp, lutade sig bakåt mot broräcket och började berätta:

-Allt började tidigt på 1900-talet. Nybro brunn hade sin storhetstid, folk kom i massor och många jobbade på anläggningen. En av dem var en kvinna som hette Elsa. Hon var vacker och glad, och väldigt uppskattad av sina kollegor. Hennes jobb var i Badhusrestaurangens kök, där hon var kallskänka.

På 30-talet, när Elsa jobbat där drygt 5 säsonger, blev en av anläggningens höjdare, nån läkare eller chef, intresserad av Elsa. Han lockade och pockade, och det gick som det brukar gå. En dag i augusti förstod Elsa att en liten bäbis växte i magen. Naturligtvis gick hon, glad i sinnet, till sin älskare och trodde att nu kunde de planera en fin framtid tillsammans. Eller skulle han ge barnet ekonomisk hjälp livet ut. Men nej, hon fick nobben. Han tvärvägrade. Hotade att hon skulle få kicken, och dåligt rykte, om hon berättade om relationen.

-Karlar, fnös KungshallsKajsa ilsket. Samma i alla tider. In i trosorna ska dom, men öppna en plånbok har de fan inte lärt sig!

ParadisPelle fortsatte:

-Förtvivlan växte för varje dag som magen växte. Elsa fortsatte vädja om hjälp, och hotade till slut med domstol. Då, plötsligt en morgon när personalen kom till köket, hittade man Elsa på golvet vid sin arbetsplats. Död.

-Saken var känslig för Nybro brunns ledning, så man tystade ner allt. Ingen utredning. Badanläggningens läkare skrev ut en dödsattest, Nybro brunn betalade transport och begravning i Elsas hemkyrka. Och med det trodde att allt var över.

Vi alla runt broräcket stod tysta. Stackars Elsa.

-Vad hände sen, undrade jag.

-Då började spökerierna. Varje år när det drog mot höst dök Svarta damen upp i Badhusparken och skrämde folk, särskilt män. Värst var det alltid i november.

Lars i Idehult hade bleknat. Berättelsen väckte något i honom. Så sa han, med darrande stämma:

-Jag vet. Precis så är det. För jag har sett henne.

Så började han sin historia.

 -Det var 1965, på hösten. Vi gick på Fagerslättskolan och jag och min kompis Tommy fick för oss att vi skulle ”ut och jaga Svarta damen”. Sent en kväll, strax efter Allhelgona, cyklade vi ner till Badhusparken. Det blåste lite och var kolmörkt. Det tog tid för ögonen att vänja sig, men till slut vågade vi oss in i parken och gömde oss bakom några träd. Och efter en halvtimme lade sig vinden plötsligt, det blev helt stilla. Och där kom hon! Svarta damen. I en lång kappa, med ett huckle på huvudet och höga kängor på fötterna liksom skred hon fram genom parken.

-Jag hade min ficklampa från Elgquistas, ja JEAB ni vet, med mig. Den tände jag och riktade mot Svarta damen. Då såg jag de mörka, arga ögonen. Men det skrämde inte Tommy. Han rusade fram och tog ett hårt tag i kappan.

-Nu är du fast, Svarta damen, ropade han. Men där, plötsligt, upplöstes hon framför våra ögon. Skepnaden var borta, kvar var bara mörkret. Och Tommy, som stolt sa:

-Kolla, jag fick tag i hennes knapp!

Tysta, skrämda men också upprymda cyklade vi hemåt i novembernatten. Trofén, knappen, visade vi upp i skolan. Men ingen trodde på oss. Så efter några veckor fick vi annat att prata om på rasterna än Svarta damens knapp.

-Vad hände med Tommy?

-Han blev väldigt duktig på handboll. Gjorde mål efter mål när vi spelade i Fagerslättens gymnastiksal. Men sen när vi började på Paradisskolan hände något konstigt. Vi hade gymnastik i Sporthallen. Tommy var fortfarande en stjärna på handboll, men varje gång han skulle skjuta mot målet till vänster om läktaren funkade inget. Bollen ville liksom inte in i mål. Den gick utanför, eller tappade kraft i luften. I det högra målet var allt som vanligt, men i det vänstra var det helkört.

-Det var när jag hittade ett litet häfte med bilder från Nybro brunn som vi förstod sammanhanget. Precis där vänstra målet nu fanns låg en gång köket till Badhusrestaurangen! Platsen där Elsa arbetade. Och hittades död.

-Så du tror att Svarta damen hämnades och hindrade Tommy från att göra mål?

-I varje fall trodde Tommy det. Så när han flyttade till Göteborg fick jag knappen. Den ligger hemma i ett skrin. Tillsammans med ficklampan från Elgquistas.

Ficklampan från JEAB, eller Elgquistas som man sa i Nybro.
Knappen från Svarta damens kappa.

-Kamrater, sa jag. Vi har ett viktigt uppdrag! Svarta damen, Nybros mest berömda spöke, är en olycklig kvinna. Och det blir inte bättre av att kappan är sönder. Dags att organisera en expedition. Vi ska trotsa vintermörkret och våra egna rädslor. Svarta damen måste få tillbaka sin knapp!

-Ok, viskade Lars i Idehult tyst. Egentligen vill jag inte, men det känns rätt. Frågan är när?

-Längre fram i vinter. En natt när snön nyss lagt sig. För spöken jagar man bäst i spårsnö, det vet ju alla!

Så ä dä, ska ja sä’ da!

Brovakten

Fortsättning följer … någon gång 2020!

Välkommen att nå eller följa mig på

E-post: brovakten.bolandersback@gmail.com

Facebook: Brovakten Bolanders Bäck

Instagram: brovakten

POPULÄRT