Goddag Nybroiter!
Det är vårförberedelser som gäller vid bron. Vintern har hukat och hållit sig nästan borta. Jo, den kom till slut men varade bara 24 timmar i år. Våren kan bli rekordtidig.
-Säsongen är här när som helst, det gäller att hålla grejerna i trim. Så sa Lars i Idehult i början av februari, och vi höll alla med. Och sedan dess har våra diskussioner bara handlat om årets olika tävlingar, och vem av oss som blir 2020-mästare.
KungshallsKajsa kom sent till ett möte en torsdag, lyssnade en stund och öppnade sedan munnen. Hon röt till med en stämma så kraftfull att torgförsäljarna slog igen sina kassaskrin och gömde sig i bilarna.
-Gubbajävlar, vad tisslar ni om!?
-Säsongen, sa jag försiktigt. Det är strax vår. Tävlingarna börjar.
-… i vad då? Vad är så viktigt?
-Kulorna! Nu ska de vädras igen.
För så är det. Vi var goda kamrater redan när vi var små, ParadisPelle, Lars i Idehult och jag. Oskiljaktiga. Delade all fritid och lekte ständigt ihop.
När våren kom spelade vi kula. Alltid. Varje dag.
Det hör till saken att 60-talets trottoarer i Nybro mera sällan var asfalterade. Så dessa välstampade ytor var perfekta arenor för vårens alla turneringar.
-Spela kula! Kajsa sa det med en fnysning.
-Visserligen är det sant att män bara är 10-åringar som råkat få vuxna kroppar. Men vad finns det att diskutera om dagarna i ända. Det är väl bara att ta fram kulorna och köra igång.
Kajsa hade en retsam ton. Men vi försvarade oss.
-Kulspel innehåller allt! Många svåra val. Hur vinner man lättast, i pyramid eller grop? Med vilken färg på kulorna träffar man lättast pyramiden? Är vi för eller emot glaskulor? Hjälper det att säga ”ah tvi, ah tvi, ah tvi” till kulorna innan man kastar. Vilket avstånd till pyramiden ger bäst tävlingar? Fattar du, det är mer komplicerat än curling!
-Så har vi särskilda kläder, sa ParadisPelle. Byxor med förstärkt bak. Perfekt när man äger pyramiden och man sitter bredbent gresande och låter kulorna rassla in i grenen.
Här fnissade Kajsa högt. Hon har konstig humor. ParadisPelle fyllde på med fler argument.
-Spelar man grop behöver man knäskydd får att få till rätt puttlägen. Handskar med glidskydd i handflatan och läderförstärkning på puttfingrarna.
-Haha, skrattade Kajsa och försökte vara extra spydig. Ni har säkert en massa teorier hur kulorna ska förvaras resten av året!
Vi tittade förvånat på varandra.
-Självklart, sa jag. Många har kulpåse, och det är ok om de är gjorda i rätt material. En bra kulpåse måste andas. Annars förlorar kulorna spänsten. De blir svårkastade, helt enkelt. Förvara aldrig kulor i plastpåse. De blir odugliga på en månad. Lägg aldrig stenkulor tillsammans med glaskulor. De är mest till prydnad och sprider avundsjuka i sten-kulansamlingen.
-Förstår att ni har mycket att prata om. Stackars män, tur ni har viktiga saker att fylla dagarna med. Och hur förvarar man sina kulor bäst, då?
Kajsa syrliga ton var på topp. Tur att vi hade genomtänka svar och empirisk forskning att stödja oss på.
-Trälåda, typ sådana som är gjorda för cigarrer med kontrollerad fuktighet är klart bäst. Då mår kulorna bra, behåller stark ytfinish, får jämn studs och rätt strävhet i handen. 60 procent luftfuktighet är idealiskt. Kulorna är gjorda för att användas i vårtemperaturer, så de bör aldrig förvaras över 16 graders värme.
Gillar man kulpåse bättre bör de vara tillverkade i ett goretex-material, och inte släppa in något ljus. Kulpåse ska alltid förvaras fritt hängande, alltså inte mot en vägg. Det stör ventilationen.
ParadisPelle och Lars i Idehult nickade i takt med att jag förklarade. Vi är väldigt samsnackade, vi tre grabbar. Men så är vi också kulspelsexperter.
Kajsas nyfikenhet hade inga gränser. Det kom fler frågor:
-Vilka spelar ni emot? Hur många spelare finns det i Nybro?
-Vi har hållit på oavbrutet sedan barndomen. De flesta andra av våra kompisar gick över till andra idrotter i tonåren. Typ fotboll, hockey eller orientering. Men vi har inte gett oss. De första åren fanns det barn överallt på vårarna som spelade kula. Då hängde vi på, så det var aldrig problem att hitta spelare. Men efterhand blev det glesare i leden.
-Vad menar ni med det, undrade Kajsa.
-De 32 senaste Nybromästerskapen har det bara varit vi tre. Men vi är lugna, får vi bara rätt förutsättningar och en tidig och lång vår så kommer intresset att rusa.
-Och vilka är era stora mål, undrade Kajsa och lät plötsligt som en sportjournalist.
Lars i Idehult tog till orda:
-Vi känner konkurrensen från den andra stora Nybrosporten. Jag menar kubb, då klart. Det är lite orättvisa villkor. Kubb kan man spela på vilken gräsyta som helst. Kulspel kräver en hårt trampad grusyta. Sådana är det ont om. En boulebana skulle funka, men boulespelare är ett aggressivt släkte. De svär över våra gropar, kastar sina jätteklot efter oss och kallar oss ”mini-boularna”. Så där känner vi oss diskriminerade. Det heter kula och inget annat. Och absolut inte ”mini”!
-Så när vårsäsongen har börjat ska vi kontakta kommunen, sa ParadisPelle. Kommunalråden ska introduceras i sporten och få provspela. Sedan hoppas vi att de bygger en kulspels-arena åt oss. För tänk ändå, det kan bli en av de verkligt klassiska Nybrosporterna. Har man bara en arena, och blir lite kända, så får man snart arrangera de stora mästerskapen. Se hur det gått med Svartbäcksmåla och draghundarna. Jag är säker på att Nybro mycket snart blir värdar för både SM, EM och VM.
-Vem är regerande Nybromästare just nu?
-Det heter inte mästare i vår värld, det kallas för ”kulkung” eller ”kuldrottning”. Det sa vi redan som små, så självklart har det fått leva vidare. ParadisPelle är nuvarande kulkung i Nybro.
-Vad vinner man?
-Man får ju alltid kulorna man vinner från varandra, så särskilda priser behövs egentligen inte. Men vi avslutar alltid varje spelomgång på samma sätt. Det har vi gjort i 40 år nu. Med en riktigt härligt torr och smulig mandelkubb!
Så ä dä ska ja sä’da!
Brovakten