Nu måste vi få i oss mera kultur: Ge plats vid bron för Nybros egen poet!

0
394
John Andersson, diktaren och fiskförsäljaren från Nybro. Allmänt kallad SillaJohn.

Goddag Nybroiter och alla trevliga gäster i vår kommun!

Det var ParadisPelle som upprört inledde vårt onsdagsmöte. KungshallsKajsa, Lars i Idehult och jag tog betäckning. Självklart stod vi med över två meters avstånd,  men svärmen av mandelkubb-smulor från hans mun var nära att regna över oss.

-Kulturen! Den Nybroitiska kulturen. Den är Coronasmittans första offer! Vi måste ta vårt ansvar. Nu!

Vi var alla tysta en stund. Tänkte. Vi vet att Pelle är en böckernas vän, och gärna kallar sig ”ombud för allt kulturellt”. Vi andra, som tycker att matchprogram på hockeyn är allt man behöver ha koll på, kallar Pelle för förläst. Men det kvittar, han är en god vän. Så vi höll med. I princip all kultur är ju nedlagt sedan smittan kom.

-På sommaren vill både Nybroiter och besökare uppleva saker. Lära sig något. Känna att man växer inombords.

Man, frågade Lars i Idehult, vad kan vi göra åt det? Det är ju som det är.

-En bro är den perfekta arenan! Vi skapar föreställningar här. Varannan timme. Hela sommaren!

Nu såg alla förskräckta ut.  Vårat gäng är det diskreta, filosofiska inslaget i centrum. Men inga artister direkt.

-Vad har du hittat på, Pelle? Kajsa lät skeptisk. Det är väl inget jädra Lets dance? Kan sluta illa. Haft det knapert ett tag och sparat in på sommar-trosor.

-Tänk efter, vilken Nybroitisk kulturpersonlighet har fått gator döpt efter sig, men är ändå nästan bortglömd?

Nu blev det tyst igen. När jag plötsligt kom på svaret.

-SillaJohn, så klart. John Andersson. Nybros store skald. Morsan köpte fisk av honom när jag var liten. Han gav ju ut flera böcker med dikter.

-Exakt, och de är skitsvåra att få tag på men jag har dem hemma, sa Pelle. Vår kulturinsats i sommar är att vi läser dikter av honom. Högt, med broräcket som fond och själva bron som arena.  För visst är den en skandal att de flesta i Nybro aldrig ens hört en dikt av vår hembygds mest kände poet!

-Så här gör vi. Du och jag, Brovakten, vi står med ryggen mot räcket i varsin ände av bron och läser dikter växelvis. Lars, du är inropare, får stoppa folk, göra dem nyfikna och samla dem när det närmar sig föreställning. Som porrtälten i gamla tider på Kiviks marknad.

-Ok, sa Lars, då vet jag precis. Kakadu show och det. Var där en gång. Fast jag var aldrig inne! Det är säkert! Och förresten var det ingen bra show. En massa nakna tanter, bara. Det kan man se vid Rismåla göl också. Gratis, om man smyger lite.

Pelle fortsatte planeringen:

 -Och du, Kajsa, ska vara smitt-vakt. Kolla att inget sällskap är mera än fyra, och att de håller avståndet.

-Lätt, sa Kajsa. Jag frågar om de vill ha en puss. Då brukar folk backa undan fort som satiken.

Så var saken alltså bestämd. Det blir diktuppläsningar vid broräcket hela sommaren. Eller ”deklamera” som Pelle sa att det heter när det är fint. 

-Vi kör, sa Lars, nu får ni berätta mera om SillaJohn. Jag börjar bli nyfiken.

Och ParadisPelle började berätta den fantastiska historien om John Andersson, skalden som alla kallade SillaJohn.

-Han föddes i Nybro 1905. I över 20 år, från 1934 till 1956 var han fiskförsäljare, det vill säga han åkte runt med sin kärra och sålde hemma hos folk. Det var då han med Nybroitisk kärleksfullhet började kallas för SillaJohn. Så en dag i maj 1956 kolliderade John på sin moped med en bil i korsningen Dunderbergsgatan och Långgatan. Han blev svårt skadad, så tiden som fiskförsäljare var över. Efter sjukhustiden jobbade han på olika Nybroföretag, men framför allt blev det mera tid över till hans diktande. Han gav ut flera böcker på eget förlag som kom ut på 50 och 60-talet. 1986 fick han Nybro kulturnämnds hedersdiplom. Tyvärr dog han i januari 1990.

-Framför allt hedrades John genom att hela området där han bodde fick kvarters- och gatunamn som handlade om skrivande och böcker. Området heter Boken, kvarteret där han bodde heter Dikten, gatan heter Författarvägen och granngatan Diktarens väg.

-Otroligt! Snyggt jobbat Nybro kommun, mycket hedrande, sa Kajsa. Se nu till att broarna i Nybro får vackra namn också! Rösta på medborgarförslaget, alla! Nu!!

Ok, dags att börja repetera på sommarens kulturbegivenhet i Nybro, högläsning av SillaJohns dikter. Frågan är vad våra föreställningar ska heta?

-Vi döper dem efter Johns första bok, som finurligt binder samman ett liv där man säljer lite salt sill och skriver dikter. Den hette ”Hårt saltat och lätt rimmat”. Kom 1955.

Så sa ParadisPelle och läste ur minnet tre dikter:

-Den här tycker jag är ständigt aktuell. Just nu får den mig att tänka på Trump:

Det ljugs så mycket i världen minsann

men lögnen, den blir aldrig så grann.

Lögnen förlorar alltid till slut, 

och sanningen, rider allting ut.

Ljug du: så länge du vill för mig

den som ljuger, han rustar för krig!

-Den Nybroitiska sommaren älskade han. Här är ett fint exempel:

När sommaren är som den ska va,

när det är varmt och solen skiner,

då känner jag mig väldigt gla’ 

bland dofter av ros och jasminer.

Du ser också naturen den fina,

då fjärilar fladdra på blommande äng,

där humlorna surrar, flyger gör bina,

du går där med flickan, tar dig en sväng.

När alla har blommor kring bena

för varje steg de skall ta,

jag sitter och solar – rör ej en fena

och känner mig riktigt gla’.

-Fast ibland var han bitsk och kommenterade händelser i samtiden. Men så ska ju en riktig poet vara. Aldrig snäll mot makten. Så här skrev han när det var fritt fram att köpa sprit utan motbok på 50-talet. John tänkte på vilka som kunde drabbas om fler söp mera.

Att far dricker brännvin

det vet ni så väl.

Med det vill han läka

sin sargade själ.

Mor hon är ledsen,

syskonen gråter.

På dörren till Spritan

står Välkommen åter!

-Men vet du, Brovakten? När jag tar ner någon av SillaJohns böcker från bokhyllan så tänker jag ofta på dig. Du som skriver och har dig. På förstasidan brukade John Andersson kalla sig själv för ”Rätt Gammal Underlig Skrivare”. Stämmer ju perfekt också på en Brovakt. Bara Småfet som fattas.

Livet, och att ha vänner, är hårt ibland. Men nu ska vi sprida kultur! Av bästa Nybrosort. En sån härlig sommar vi ska ha!

Håll avstånd och håll ut!

Så ä dä ska ja sä´da!

Brovakten

John Anderssons dikter gav han ut själv i små häften.