Sommaren då påsarna plötsligt slogs ihop!

0
325

Goddag Nybroiter!

Onsdag i augusti. Första mötet vid broräcket för terminen. Alltid spännande att höra vad kompisarna hittat på i sommar.

Lars i Idehult och KungshallsKajsa kom samtidigt över Sveaplan. Och ParadisPelle lufsade fram över Torget. Fulltaligt i vår kommitté, alltså!

-Nå, har det hänt nåt viktigt i sommar? Jag öppnade mötet med en fråga.

-Vi har slagit våra påsar ihop, jag och Kajsa, sa Lars.

Alla stelnade till. Oväntat, men så klart roligt för dem. Vi smälte informationen tyst, till Pelle sa:

-Grattis grattis, det trodde man inte. Bor ni hos Kajsa då?

Nu var det två andra som såg förvånade ut.

-Aldrig, sa Kajsa. Tror du jag släpper in honom till mig. Han har gubbabaciller, och i skägget frodas säkert både covid 19, 20 och 21!

–Men, sa jag, påsarna. De hopslagna?

–Fattar du dåligt. Lyssna på vad jag säger, sa en irriterad Kajsa. Vi har slagit ihop våra påsar! Börjat jobba som ett team. Fyra ögon hittar mer än två. Och fyller påsarna fortare.

Nu förstod alla. Både Kajsa och Lars ökar på de skrala inkomsterna med att leta aluminiumburkar och plastflaskor. Stans bästa pantare! Fråga på Willys och Ica, de känner sina stamkunder.

-Coronan stängde ner Tyskland och Nybrobornas favoritresmål, pråmen i Puttgarden. Alla törstiga har tvingats handla lokalt. I vanliga fall är 50 procent av burkarna och plastflaskorna vi hittar tyska, utan svensk pant. I sommar är vi uppe i 95 procent. Affärerna har gått lysande. Vi hjälper varandra, har gemensamma påsar och delar på både kånkandet och pengarna!

-Intressant, sa ParadisPelle. Vad har ni gjort med inkomsterna då?

-Som vilka finanshajar som helst. Gjort tunga återinvesteringar i vår egen bransch. Både på den söta sidan och det mera B-vitamininriktade.

Aha, tänkte vi alla tyst. Alltså köpt läsk och öl.

Och du då, Pelle. Hur var din sommar? Du är ju den kulturelle av oss. Läst något som glatt dig?

-Nä, tvärt om. Jag har varit förblånat sur och purken mest varje dag. Dagstidningen har slagit samman lokalsidorna för Nybro och Emmaboda till en gemensam över sommaren. Blandat material från båda kommunerna. Man blev ledsen varje dag, så länge det varade.

 -Typiskt beslut fattat i kustkommunen. De verkar tycka att skillnaden knappt betyder något. De har så fel! Och synd om de duktiga och trevliga lokalredaktörerna som dagligen kämpar för att göra ”sin” sida extra attraktiv. Jag tycker vi ska ha en bra dagstidning i länet, och jag vill kunna läsa min lokalsida varje dag. Det gör mig glad och är en nyttig del av frukosten. Hopslagning är steg i fel riktning.

-Varför gjorde de så, tror du?

-Kanske ligger nån infernalisk plan bakom detta. Se upp! Kan sluta med en tidning med två delar, Kalmar och sedan ”resten” ihopslaget. Finns ju Kalmarbor som ser så på länet. Eller är det bara nåt administrativt skäl, skära ner och spara. Men det är nästan lika illa. Så har de stora behandlat de mindre i långa tider. ”Ni som är så små, det gör väl inget om vi slår ihop er”. Men hallå, det de skär i är vår själ! Vi kan skillnaden mellan Nybro och Emmaboda. Den är historisk och viktig. Vi träter sällan, gillar varandra, är bara stolt olika.

Pelle var inte glad. Han hade uppenbarligen inte haft en fin sommar.

Jag försökte dämpa irritationen:

-Tänk efter, är en sammanslagning av Nybro och Emmaboda verkligen bara dålig? Får jag höra, en positiv aspekt per person, tack!

-Då blir väl Vilhelm Moberg Nybrobo av bara farten, om nu historien inte är så viktig längre, sa Kajsa. Snygg karl, överlägsen det mesta här i stan. Såg han parkera cykeln och fika på Sveakondis en gång när jag var liten.

-Bröderna Elm från Johansfors blir ju också Nybroprodukter i så fall, tyckte Lars. Bröderna är ju enda rediga värvningen Kalmar FF gjort de senaste 20 åren, om man ska vara ärlig. Lite Nybrotakter i de grabbarna.

Vi tittade på Pelle. Såg han något positivt med att slås samman med Emmaboda?

-Kommer ni ihåg när alla kommuner skulle ha en kommunslogan? Emmaboda hade landets bästa. Emmaboda i våra hjärtan! Alla förstod kärleken och höll med om innehållet. Får vi säga ”Nybro i våra hjärtan”, då får de min förlåtelse. Jag älskar den här kommunen! På redigt!

Mötet upplöstes och jag jag stod kvar ensam, lutad mot broräcket. Såg mig omkring. Det är fint nu i centrum. Nästan vackert. Man får nån slags Nybroitisk stolthet. 

Jag tittar längs bäcken. Här i centrum är den vår vackra välbehövliga vattenyta. Längre ner mot kusten flyter den ihop med andra å-fåror. Tappar fart, blir slö, tråkigare. Profillös och sammanslagen. Rinner ut i Östersjön, och dör som bäck i det bräckta kustvattnet.

Slår man samman, bäckar eller kommuner eller vad som helst, då har man faktiskt börjat fila bort en identitet. En särart. Det är den mysiga skillnaden oss emellan vi älskar och vill värna. Värderingar som vi lär barnen! Hemmastolthet å ena sidan. Älska folk för det de är, å den andra! Det ihop gör oss till stolta individer. Trygga i vad vi är och vad andra är. 

Smälta samman och likforma är ett sällsynt dåligt mål. Det gör oss alla grå!

Så ä dä ska ja sä´da!

Brovakten