Kris för tand-fen när livet blir kontantfritt!

0
197
Den kära gamla sparbössan! Hur lär vi barn att spara i ett kontantfritt samhälle?

Goddag Nybroiter!

Det är en blåsig onsdag i oktober när vår lilla grupp vid bron plötsligt får besök.

-Hej, jag heter Kalle och bor i Pukeberg. Kan ni hjälpa mig med ett litet problem? Vår familj har många barn, och vi gillar gamla fina traditioner. Som att det är tand-fen som kommer med en slant om man lägger nytappade mjölktänder i en liten kopp. 

-En ”guldpeng” på botten i stället för tanden gjorde mig jätteglad när jag var liten. Samma var det med våra första barn. Men när nummer sju, lilla Lisa, tappade sin första tand så sa hon bara:

–Kom igen, farsan! Jag har gått över till ett kontantfritt liv, slantar är bara till besvär! Kom med nåt bättre. 

–Så nu har jag en fråga till er, Nybros klokaste gäng. Hur gör vi nu? Vår familj vill behålla det där med tand-fen och fira att man tappat första tanden på ett kul sätt. Barn ska ju få goda värderingar från sina föräldrar, som att lära sig spara. Lös det och skriv om det i NybroExtra!

Med stor respekt tog vi oss an uppgiften. Bland annat genom att tänka högt kring vår relation till slantar och sedlar.

–Jag har slutat med kontanter helt, sa ParadisPelle. Ställer bara till det, dräller i fickorna, räcker knappt att betala nåt med. Och risken är stor att man tappar dom när man kör ner näven i fickan. Det är nya tider. Fast jag minns hur roligt det var att spara i spargrisen när jag var en grabb. Och skramla, försöka peta ut slantarna igen med en kniv, eller gissa hur mycket det var i den.

-Kontantfritt, fnös KungshallsKajsa. Ska det va nåt nytt? Då har jag haft det hela livet. Två dagar efter bidraget är det tomt både på kontot och i plöskan! Sen är det kontantfritt till nästa gång nån skickar en slant.

Lars i Idehult såg mera drömmande ut.

-Det är inte bara barnen som älskade sina slantar. Jag minns mina första avlöningar. Man fick dom i handen, i ett litet halvgenomskinlig kuvert men pengar och en avlång handskriven remsa. Kommer ni ihåg det? Sedlar och slantar, perfekt räknade. Man klämde och drömde om innehållet innan man öppnade. Dessutom var det pengar två gånger i månaden. Dubbelt så bra som idag! Fattar inte varför de tog bort ett så perfekt system!

Själv lutade jag mig mot räcket, blundade och mindes tillbaka. Med värme och glädje stod den plötsligt där framför mig igen, min gamla fina sparbössa. Jag kommer ihåg exakt hur den kändes att fingra på, hur det lät när man skakade och det lilla klicket när slanten trillade in. Eller hur vuxna fick hjälpa till när man fått en hel sedel, som noga veks gång efter gång och sedan tryckas in i bössans inre.

För att tömma fick man gå till Sparbanken. De, och ingen annan, hade nyckeln. Efter en stunds räknande fick man höra resultatet, och en insättning på kontot var klar. En slags stolt känsla av rikedom. Möjligen falsk, men viktig för en unge i Nybro på den tiden.

Jag förstod Kalle från Pukeberg som ville ge sina barn samma positiva känsla för pengar. Upplevelsen av sparandets glädje! Vi måste komma med bra idéer!

-Det är bankens fel, sa ParadisPelle! Det är de som vill att vi ska sluta använda kontanter. Samtidigt, allvarligt talat, hur tråkig är en internetbank om man är barn!? Som det sämsta ur vuxenvärlden. Inga ljud, inga rörliga bilder, inga överraskningar, inte ens nån ränta. Bara siffror i rader. Tänk på att dagens unga är skitbra på internet. De tillbringar timmar varje dag där. De vet vad som är kul. Garanterat, bankens hemsida står sist på deras lista. Från att ha haft en älskad sparbössa i varje hem när vi var unga slår banken tråk-rekord i dagens barnvärld.

-Kollaps, sa KungshallsKajsa. Jäkla sjabbel! Bankchefer, ta ansvar. Barn är barn, anpassa er!

 -Hur tror ni att dagens ungar vill spara? frågade jag. Var kreativa nu!

-Ok, de vill ha pengar, de vill ha koll. Men de vill också bli underhållna, ha kul är värt massor. De gör det som vi drömmer om, lever i nuet. Vill ha belöning för allt de gör. Pelle tänkte högt.

-Jag tror att en bankwebbsida ska innehålla det här:

#Cool aktuell musik när man kommer dit. Det senaste nya ska man möta där.

#Aktuellt saldo ska blinka stort. En valfri kändisröst ska säga: ”snyggt jobbat” eller ”bara fem spänn kvar till nästa hundring”.

#Varje insättning ska följas av lämpliga rörliga figurer. En peng från tand-fen ska lämnas över av en  tecknad tand-fe så klart. En slant från mormor ska följas av en glad bild på mormor, och så vidare Ja, ni fattar! Allt animerat, rörligt, roligt.

#På sidan ska det finnas roliga spel, så man är inne på sidan varje dag, och för varje hundralapp man ökar sparandet får man nya poäng eller öppnar nya nivåer.

#Skapa digitala chat-grupper där barnen kan prata om sina drömmar, vad de vill spara till och sådant. 

#Fixa rabatter för barnen så de når sina drömmar snabbare!

–Rätt, sa Kajsa. Får man ingen ränta ska man bannemig ha nåt annat! 

–Tycker våra idéer det låter som en bra bank. Lars i Idehult lät nyfiken. Får man vara med, fast man är vuxen men känner sig som ett barn?

Själv stod jag fortfarande och tänkte på min barndoms sparbössa. Grön var den, i plåt med kraftigt handtag på toppen. Stabil! Sist jag kände på den skramlade det lite. Anade bruna femöringar och lite annat i springorna. Borde nog tömmas. Ska i varje fall prova att trycka i en guldtia, måsta kolla ifall känslan är samma! Undrar om de på banken har nyckeln kvar? Man  kanske skulle  titta förbi nästa gång de har sparbösse-tömningsdagar.

Så ä dä ska ja sä’da!

Brovakten