Goddag Nybroiter!
Äntligen vår – dags att krypa ut ur vinterns gömslen och på allvar möta nya tiders vardag. Men lömska covid 19 försöker stjäla ytterligare ett år ifrån oss. Ordern är tydlig: möts inte i onödan, håll avstånd och jobba hemifrån om du kan.
Reglerna gäller självklart också oss Brovakter. I varje fall tror jag han menade det, mannen från kommunen (eller kanske polisen) som med väldigt barsk röst och tunga steg kom fram till mig i vintras, mitt i jobbet vid broräcket:
-Vad står du här och hänger för. Håll dig borta från centrum. Gå hem med dig!
Hårda ord, men det är tuffa tider. Även vi idogt arbetande Brovakter måste lyssna och omgruppera oss.
Hur som helst, vårt trogna gäng behöver träffas och lösa Nybroproblem. Och eftersom våren smyger sig på så tog vi ett djärvt beslut: att mötas på en ny plats utomhus. Vi valde stenhögen vid Svartegöl. Den i skogen vid gamla Kul i Backen. Där har vi alla lekt som barn.
Det började med en olycka. Jag tappade taget och gled ner mellan stenarna. Ett starkt ljud av kross och förstörelse nådde allas öron. Påsen med mandelkubbar träffade marken först. Sedan kom min röv strax efter, på samma plats. Vi fick alla dela på smulor ur en påse. Torra men goda.
Men ingen tappade humöret. Våren har gett oss arbetslust.
-Kamrater, sa jag. Nybroborna är trötta och slitna. Coronan ger sig inte och vaccinet dröjer. Alla längtar efter en kram och ett rejält handslag.
-Nä, för skröen, sa ParadisPelle. (Han pratar så ibland. Tror han som ivrig kulturkonsument tjuvtittar på gamla Åsa-Nisse) Sånt får vi vänta med, det är livsfarligt! Håll i och håll ut.
-Det är det jag menar, sa jag. Men folk tröttnar på att inte kunna hälsa på vanligt sätt. Armbågar funkar, men man vill ha nåt nytt. En uppgradering av konsten att hälsa, helt enkelt! Ny vår, ny hälsning.
-Bra idé, sa Lars i Idehult! Det löser vi. Kom igen, gänget, sånt här är vi bra på.
ParadisPelle var först ut.
-Dalai Lama är ju en av planetens smartaste och snällaste personer. Jag gillar hans hälsning, handflatorna mot varandra och en liten bugning. Ungefär som en Lucia. Smittsäkert som bara fanken. Ser snygg ut nu till våren när man kastat vinterns handskar och vantar. Smart när man möts på stan och hälsar på några meters avstånd.
-Bra, sa jag. Det passar alla snälla Nybrobor att hälsa så. Någon som har flera förslag?
-Man kan daska till varandra i stjärten, sa Lars i Idehult. Lite vänligt och glatt. Inte lika skönt som en kram, men ändå något.
KungshallsKajsa började morra, ögonen blev svarta och hon stampade bestämt med fötterna.
-Aldrig, aldrig! Så har ni gubbar hållit på i århundraden, daskat och snaskat. Har ni hört talas om MeToo? Det är slutsnuskat. Vill ni gubbar hålla på att slå varandra i rumpan, ok för mig. Låt oss kvinnor slippa!
Det blev tyst och dålig stämning. Vi män skämdes lite. Men Kajsa var snabbt på bra humör igen.
-Fast jag fick en idé. Kommer ni ihåg på 70-talet, eller vad det var. Vi dansade nåt som hette bump. Man skulle studsa rumporna mot varandra. Det var roligt. Skulle vara kul att göra igen, och grabbar, händerna håller man i styr! Fast ”ända mot ända kan ingenting hända” fick man ju lära sig i skolan. Eller var det konfirmationen? I vilket fall är det rätt grej i smitt-tider, alltså.
-Ja, och så är det är ju hämtat ur den klassiska Nybroitiska idrottshistorien. Vi minns alla Åke Elgström, bästa hockeybacken någonsin i Nybro. När han åkte bakåt och tryckte upp någon onödigt offensiv Tingsrydspelare eller Kalmarbo mot planket med sin effektiva bak, det var hockey på absolut elitnivå. Jag tycker vi döper ”bumpen” till Älghälsning!
-Se där, sa jag, ett bra hälsningssätt till. Älgen och Dalai Lama. En till klarar ni! Jag tänker på klassiska bilhandlar-näven. När man förhandlat i en timme och äntligen är överens så slänger man fram näven och tar ett rejält tag i varandra. I Nybro är det starkare än en namnteckning på ett avtal. Vi måste ha något som ersätter bilhandlar-handslaget, annars står det still i bilhallarna.
Lars i Idehult tänkte en minut. Då sa han:
-Jag såg en film en gång. Karate Kid. Om japansk kampsport, och de hade en grej där som blev en klassiker. Killen i filmen stod med händerna ut och en fot fram, innan han anföll. Snyggt som bara fanken! Om man gör så kan man slå tårna mot varandra. Det blir som ett symboliskt handslag, men på säkert avstånd. Elegant och ceremoniellt, en rejäl bekräftelse på en överenskommelse.
-Så är det klart, sa jag. Tre nya sätt att hälsa, perfekt för de aktiva Nybroborna. Hoppas vi ser mycket av det de kommande månaderna!
Resterna av smulorna från mandelkubbarna fick änderna i Svartgöl. På väg hem till Brovaktjobbet, hemma på distans, kände jag stoltheten över mina fina vänner. Alltid bra idéer när nöden är som störst. Nu känns det som att vi ska rida ut den här pandemin tillsammans!
Så ä dä ska ja sä’da! BROVAKTEN
